Senaste inläggen

Av Sabina H.Lindquist - 26 april 2017 08:22

Det är ett bra tag sedan jag skrev här och mycket har hänt ända fram tills nu. 


Jag har lyckats examinera mig som certifierad laserterapeut, trots alla "bumps in the road" som jag har upplevt under alla mina år som Chronicwarrior. 

Jag har även lyckats starta enskild firma och känner mig vansinnigt stolt över att vara min egen chef och entreprenör inom en marknad som har otroliga möjligheter att nå långt inom. 


I samma veva så har jag kämpat dem senaste 5-6 åren igenom ett 10-årigt förhållande som har haft rejäla "ups and downs" och för att göra en lång historia kort så gifte jag mig till slut med den här mannen och strax innan vår 3-åriga bröllopsdag har vi nu valt att gå skilda vägar, men ändå fortsätta att vara vänner. Särskilt i förhållande till våra hundar som vi skaffade gemensamt under vår tid som par. Även om jag står som ägare till dem så känner jag att även min blivande ex-make har också rätt till dem och få uppleva dem så länge de finns kvar hos hos. 

Varför gifte jag mig med honom om nu förhållande hade sina stormar, undrar ni då säkert?


För att jag älskade honom och att han hade lovat att bättra sig, att vi båda skulle bättra oss inför varandra och särskilt efter giftemålet. Att han skulle hålla sina löften som han gav mig när jag började ställa ultimatum om förändring från hans sida. Utan att gå in alltför mycket på detaljer så hoppades jag verkligen att han skulle hålla sitt ord. Men pga. vissa förutsättningar hos honom som han tyvärr inte kan hjälpa så kunde han inte hålla löftena och jag tröttnade. 


Nu funderar jag mycket kring huruvida vi ska kunna fortsätta vara vänner och ha en bra vänskapsrelation för övrigt när nu tyvärr hans mamma har (liksom så många andra gånger under vårt förhållande) gått över den normalt sett "osynliga gränsen" som så många av oss här inne säkerligen är väldigt bekanta med. 
Hon har ansett sig ha rätt att ställa frågor som hon ansett sig har rätt till svar för gällande vårt förhållande. Särskilt nu när vi har under en tid förvarnat våra föräldrar om en eventuell kommande separation. En "eventuell" separation alltså. Det var inget som var helt bestämt från första början. Även om vi valde att börja nämna det redan från början var för att det inte skulle komma som någon överraskning. Jag personligen avskyr extra frågor när faktumet trots allt blir eller redan är ett faktum. Så det var mer för att förenkla hela processen.....trodde vi. 


Mamman hade i vilket fall mage att börja agera som någon form av äktenskapsrådgivare och började ifrågasätta hurvuvida vi ska fortsätta alternativt inte fortsätta vårt äktenskap, hur vi planerar inför framtiden osv. För det första har hon ingen som helst rätt att lägga sig eller ens ha sig rätt att veta något om "oss". Så tillvida att vi själva inte väljer att berätta. Jag satte henne vänligt men bestämt på plats och sa att det som sker angående det berör mig och maken personligen och hon får veta tids nog. 

Hon blev sur på mig (hon har aldrig riktigt respekterat varken mig eller särskilt min make med våra handlingar eller ofta värderingar). Hon har mer eller mindre alltid behandlat oss som minderåriga vilket har varit otroligt 

frustrerande i åratal. 

Hennes son och hon har numera ingen bra relation alls och jag oroar mig såklart över hur det kommer bli för honom när jag inte längre kommer vara hans fru. Han är en mycket ensam person annars och har svårt för sociala kontakter eller konstellationer. Känns så sorgligt särskilt när han är en så fin person för övrigt. 


Om jag återgår till mitt bry med hans mamma, så blev jag också tyvärr väldigt ledsen på min make då han som alla andra gånger under vårt förhållande också lät mig agera i denna fråga och säga åt hans mamma. Fastän han sitter där med sin dator, väljer han att sitta tyst och passiv. Han har alltid varit konflikträdd och inte vetat vad man ska säga i stundens hetta. Men för det så är det inte heller rätt mot mig att låta mig ta alla svåra beslut eller dispyter. Det var sista gången som jag blev så otroligt besviken på honom och hans mamma med för den delen. Att han inte kunde hjälpa mig och hon inte kunde respektera oss. 


Mamman har varit sedan det mötet varit tråkig mot oss och efter ett kalas för några släktingar till maken så var det stendött i telefonen en vecka. Sen när maken väl ringde och frågade om vi fick komma dit en sväng så var det ok att vi skulle komma först. 
Jag skulle ändå till Folktandvården som var i närheten. Så maken och hundarna lämnade mig där och han åkte dit under tiden som hade besöket. 
När jag väl blev hämtad sen så trodde jag att vi skulle åka tillbaka till svärmor, men sen insåg jag snabbt då han hade hundarna med sig igen att så blev inte fallet. 

Hon hade ännu en gång inte respekterat oss och frågade ut maken direkt när han kom dit samma frågor som jag bestämt sa åt henne från förra gången att hon fick vänta på svar tills vi kände oss redo och hade verkligen bestämt oss. 


Något under det mötet blev riktigt fel och nu är jag bannlyst och hon vill inte träffa mig. Barnsligt nog!

Min make har tyvärr en tendens att lyfta fram saker på fel sätt och av någon anledning lyftes tydligen mer eller mindre enbart mina åsikter fastän det var våra åsikter upp inför henne. Att min make sa att hon har lagt sig i för mycket, att det var hennes fel att vi inte skaffade äktenskapsförord (vilket det var i grund och botten då hon avrådde oss starkt för det av någon anledning, som hon nu inte kan stå för och påstår att det är bara något jag sagt, fastän både jag och maken hörde henne när hon sa det) osv. 

Hon krävde också att jag skulle lämna tillbaka smycken som jag har fått av henne under dem åren som jag fortfarande var tillsammans med hennes son. Lite märkligt då hon aldrig ordnade gåvobrev eller dylikt för att kunna stärka rent juridiskt att hon har gjort det. Vilket då innebär att smyckena rent tekniskt sett räknas in i bodelningen av skilsmässa och som min privata egendom. Efter allt hon har gjort mot mig och maken, så kommer hon inte få tillbaka dem smyckena det kan jag lugnt säga. T.o.m maken var vittne om att jag fick smyckena i present av henne och något hon själv aldrig tänkte använda. 

Sedan tycker hon inte att jag har rätt till halva värdet av bostadsrätten m.m som min make står som ägare till. Min rätt som hustru!! Förstår ni hur ironiskt det låter?!

Det finns inga särskilda juridska dokument som gör att bostadsrätten inte ska räknas med som en del av bohaget. Vilket innebär att den alltså ska rättmäterligen räknas med. Punkt slut liksom det är inget hon kan förändra och inte heller ha rätt att lägga sig heller för den delen. 

Maken håller fullkomligt med på att hon inte ska lägga sig i, men ändå så gör hon det och till råga på allt så har hon även kontaktat en jurist. Även om maken till viss del ville det så har hon ändå gjort det hon inte skulle göra, dvs. lägga sig i igen!! 


Blir inte klok på detta! När ska människan förstå att det inte är hennes sak att avgöra eller ta beslut i?! 
Det är bara mitt och min blivande ex-make detta berör och ingen annan. Punkt!


Jag har beslutat i vilket fall att hon aldrig mer kommer få träffa hundarna igen, som hon är "farmor" till och mycket förtjust i. Om hon inte har haft något konsekvenstänk tidigare, kommer hon förhoppningsvis få bli varse om det nu. 


#skilsmässa #tråkigheter #ledsen #folksomintevetvartgränsengår #gränssättningar #sorg #skiftningaravlivet #chronicwarrior #folksomvänderenryggen #syndabock #orättvisa #vänskap #konsekvenstänk #livet #attväxa #personligutveckling #motgångar #stolthet #entreprenörskap #laserterapeut 

ANNONS
Av Sabina H.Lindquist - 8 juli 2016 13:15

Nu har det sådär varit en lång tid med mycket hinder och motgångar och jag kände spontant för ett litet tag sen att jag behövde unna mig något nytt så det blev ny hårfärg och så kicka igång min motivation för träning igen.....(är jäkligt tungt att motivera sig när man har ont i kroppen hela tiden och när träningen gör att kroppen får ondare den första tiden i början).


Många av er kanske har hört diskussionerna som råder kring om att just, vatten, kan få många inflammationer etc, att läka ut ur kroppen?

Jag har även väninna som är sjuksköterska som arbetar inom alternativ medicin, som sagt många ggr till mig att man måste se till att vätskenivåerna är i balans om kroppen skall kunna återhämta sig och tillföra energi till celler samt rensa ut slagger och gifter på samma gång. Nu var det också så att jag snubblade över en artikel på facebook som handlade just om en kvinna som hade anammat det här lite extra. 


Hon testade att dricka 3 liter vatten om dagen i 30 dagar och nu talar vi om att det är i huvudsak den enda drycken man dricker om dagarna så många dagar. Hon märkte tydligt hur mycket piggare, klarare hon blev bl.a i huvudet....hon kände sig allmänt friskare och folk omkring henne såg att hon såg yngre i ansiktet.
Hon hade också lidit av kronisk uttorkning, vilket dem flesta av oss omedvetet har då vi är så dåliga på att dricka vatten, men hon hade botat det tack vare att hon hade tillfört så mycket vätska till kroppen. 


Jag valde själv att testa och nu har jag snart i 14 dagar, tillfört 3 liter vatten och dragit ner på både kaffe och mjölk (två av mina absoluta favoriter). Jag har druckit max 1 glas mjölk samt max 3 koppar kaffe och därefter fyllt på lika mycket vatten som i dem dryckerna som jag precis druckit innan. 


Sen har jag utöver det för att kickstarta min metabolism ytterligare och hjälpa motivationen på traven bytt ut två måltider om dagen mot naturshake dieter...men jag unnar mig lunch eller middag med "riktig" mat och lagom portion och det har gjort susen.....har gått ner 3 kg än så länge :D, 7 kg kvar till mitt delmål. 


Dem positiva effekter som jag märkt är:


  • Min hy är mycket bättre och ser fräschare och yngre ut, mindre rosaceabesvär
  • Piggare, klarare i huvudet, mer snabbtänkt.
  • Sår läker fortare....jag har tidigare haft väldigt lätt för att få småsår som aldrig vill läka annars.
  • Matsmältningen är bättre
  • Metabolismen har ökat. 
  • Mina kroniska sjukdomar är betydligt bättre, lugnare smärtskov, även om jag fortfarande får skov om jag har överansträngt mig så är det betydligt lugnare och håller inte i lika länge som förut.
  • Känner mig starkare och mer snabbare.
  • Mer rörlig för övrigt i kroppen, smidigare.
  • Bättre balans
  • Känner mig uppenbart mindre uttorkad och inte lika törstig om kvällarna som jag annars brukar vara.
  • Sover bättre

Så tacksam och glad över det och att just "bara" vatten kan ge dem här effekterna på mitt liv. Sjukvården har alltid gått bet på det. 

Mina föräldrar märker tydligt hur pigg och alert jag har blivit....och bara en sådan sak som det är overkligt. Jag har inte kunnat vara så aktiv som jag är nu sen flera år tillbaka. 

Jag hoppas det håller i sig :) 


Sen måste man tänka på att man inte överdricker vatten, 3,5 liter är lagom för att bibehålla saltbalansen samt inte skapa övertryck i njurarna som att de måste arbeta dubbelt så hårt. 

Vill man köra lite snabbutrensing så ja då kan man dricka lite mer bara ett par dagar men inte mer. Tänk på det!


Men jag rekommenderar det varmt till alla chronicwarriors samt alla andra att testa detta....det är värt det för man vinner alltid något på det :)


Kramar <3


           

#vattenutmaning #vattenchallenge #plusmodel #alternativmedicin #alternativabehandlingar #vatten #vattnetskraft #nyhårfärg #platinumblond #blond #makeup #rödaläppar #marilynmonroestyle #leende #glad #positivt #kroniskasjukdomar #chronicwarrior #chronicwarriors #fighters #positivaeffekter #fibromyalgi #ibs #whiplash #läkainifrån #piercad #medusapiercing #odysseyflower #motiverad #tacksam #värtatttesta 


ANNONS
Av Sabina H.Lindquist - 13 maj 2016 11:06

Jag har inte bloggat på länge nu....och vet inte riktigt vart jag ska börja.

Så många saker har hänt....så många motgångar att jag knappt vet varken ut eller in längre.


Först och främst dog min farmor 2016-03-08, hon blev nästan 96 år förvisso men det är ändå surrealistiskt och svårt att förlora någon närstående. Hon är den andra personen i mitt liv som jag har förlorat, utöver flertal av högt älskade hundar som lämnat under årens lopp. 


Sedan har saker bara eskalerat....min minsta hund Tilly, fick först problem med vad den första veterinären som vi träffade misstänkte att det var en spottkörtelinflammation, så det blev att casha ut pengar för recept på medicin m.m på det. Men jag såg sen av en ren tillfällighet när Tilly gäspade att hennes ögonblinkningar var i obalans och såg sen att hon inte kunde blinka alls på vänster öga, sedan insåg jag att hon inte heller verkade ha full känsel/reaktion i hela vänster ansiktshalva. Så då blev det in igen till en annan veterinär som kunde konstatera någon form av ansiktsförlamning och misstanke om någon cranial nervskada fanns överhängande från hens utlåtande. 

Det skulle bli MR i Göteborg, eftersom det var enda stället från Malmö att kunna åka till....så under hela den här processen har jag fått figurera som mellanhand för ett flertal instanser som själva borde ha klarat kommunikationen bättre sinsemellan än att låta djurägaren själv hålla på och medla som någon slags samordnare för hela kalaset.

Det har varit strul från dag ett och så mycket energi som krävts för att hålla med kontakten med alla parter har varit förödande för mig. Min utmattningssyndrom har nått sin kulmen nu och batterierna är totalt slutkörda i botten. 


Inte nog med att man har den ekonomiska stressen med alla rörliga räntor osv att betala hängande över sig med de eskalerande utgifterna, fick vi trots allt tack och lov i slutändan (efter djävligt mycket om och men) ut full ersättning från försäkringsbolaget på MR:en så har även massa bensinkostnader etc påtvingats eftersom fanskapen inom djursjukvården inte kan se till att inneha komplett set av sjukvårdsutrustning inom närliggande ort?! 

Det känns som ett enda stort maktspel och vi djurägare är inte vatten värda då.

Fick svar angående MR:en igår också och det visade sig att Tilly hade vätska i vänster inneröra som förmodligen är det som framkallat ansiktsförlamningen så nu är vi ett snäpp vidare i den här karusellen och nu ska hon få vård med op. tömning av denna vätska samt biopsi på det. Så nu ska det till ett datum där också. Vi hade rätt iaf för vi trodde att det kunde röra sig om detta då vi har hört om det problemet förr med annan hund av samma ras inom våra kretsar. Så känns skönt att knäppa de som misstrott oss lite på näsan för det.

Sedan har ännu ett problem uppstått och det är att vår äldsta hund Bona, har fått problem med sina urinvägar, fick svar på det idag med och även hon måste nu börja utredas. Så nu på måndag börjar den karusellen snurra med och det känns som allting snurrar så djävla fort nu....jag kan knappt andas längre för allt det administrativa som jag får sköta och hjärnkontoret.....ja jag fattar inte att jag fortfarande "fungerar"....det är väl överlevnadsinstinkten antar jag. Men jag känner mig mer eller mindre som en zombie nuförtiden. Jag känner mig helt kall inombords när det kommer till mig själv. Jag har fullständigt förlorat mig själv i allt skit som varit under senaste 2 åren. 


Finns så mycket mer att berätta men jag tror jag stannar här....det är tragiskt nog ändå.

Jag vill bara lägga mig helt platt ner och inte tänka en enda tanke till på ett långt tag när allt detta är över sen.


Av Sabina H.Lindquist - 8 februari 2016 08:57

Riktigt illa skov-dag idag.....men kände ändå att jag ville låta mina djävulska onda händer och fingrar få jobba av sig lite på bloggen. 


Det slog mig för att tag sedan vad jag har förändrat mig i utseende, tänk och sätt att agera utifrån situationer...särskilt när jag satt och kollade igenom bilder som jag avsätter tid för ibland. Hittade två bilder på mig själv, ett från sommaren 2011 och ett från januari 2016.


Jag har för det första sedan 10 års ålder aldrig känt mig fin eller allra minst vacker som person....folk har mer eller mindre alltid haft något negativt att säga om mitt utseende i alla dessa år så det är inte så konstigt att självkänslan varit urusel på sina håll pga. det. 


Sedan att folk klankade mig som person också....bidrog till ett djävligt dåligt mående med. 

Höll på och självömkade mig själv i många år för det tills jag en dag och tror det var när jag väl började på högskolan, att jag liksom tröttnade på det....på att först och främst bry mig om vad folk tyckte och ansåg om mig samt att jag valde (för förstås har man alltid ett val att endera välja att ta till sig skit eller inte...vi behöver inte bli dem personer som folk försöker skapa oss till) att inte vilja lägga ner så mycket energi på det....helst ingen alls...men det är något som jag fortfarande jobbar på och får nog fortsätta jobba på ett bra tag. Man kan inte förändra ett tankesätt bara på en dag, utan det kommer över tiden. 


Hur som helst sedan jag började på högskolan så har jag själv skapat mig verktyg för att känna mig vackrare, starkare och smartare som person......genom att suga i mig varje enskild komplimang jag någonsin har fått som person, växa och utvecklas utifrån det....samt spela dum ofta inför narcssistiska människor som tränger sig på mig och tror att de kan hämta något utifrån mig. En tjänst, lite energi eller vad som helst som de tror att de kan få av mig. För en sak har jag lärt mig att det bästa sättet att bli av med människor är att visa ett ointresse för dem. Fast så diskret att det är dem som tröttnar och tycker att man är en tråkig stel person till slut. 
Slipper bli så väldans mycket diskussioner då om vem som har "gjort" fel gentemot vem egentligen då.....för narcissister älskar att få sista ordet inom dispyter och ger man dem inte den tillfredsställelsen så tröttnar dem. Bra knep att bli av med energitjuvar ;-P 


Så idag kan jag nog mer och mer kort och gott säga att jag är påväg dit jag vill nå....även om jag har en lång väg kvar. Men det är en sjujädra bra start att börja med i alla fall ;D


2011                      2016

   



#livet #personligutveckling #attvaranöjdmedsigsjälv 

#bliavmedenergitjuvar #hittasigsjälv #plussizemodel #förändring  

#bodypositive #sitträttajag 



Av Sabina H.Lindquist - 2 februari 2016 08:00

När jag brukar ha en riktig "skitdag" rent ut sagt brukar mitt hjärta lättas av att jag får pyssla om mig själv lite extra....bli lite mer fåfäng än vad jag brukar vara och bara tänka på mig själv ett tag. 

Så igår var en sådan dag och då var min make så rar att jag fick unna mig en härlig manikyr....känner mig alltid lite extra fin då och sedan på kvällen hade mitt instagramkonto uppmärksammats av en värd för ett "bodypositive" konto som bad mig om några bilder till det så det blev att slänga på sig finkläder och högklackat och posá för fullt :P

Så det blev energiboozt där för stunden, även om det straffade sig idag med skov nu på morgonen....jaja...vad är livet utan lite glamour? Färglöst och tråkigt tycker jag :) Så glamourisera mera hörrni ;D <3


Ni som vill checka in mitt instakonto så heter jag, Sabina.H.Lindquist, där :) Varmt välkomna!


   



Av Sabina H.Lindquist - 2 februari 2016 07:31

 


Den här bilden cirkulerade ett tag på facebook och jag bara fastnade för den...den summerar känslan av smärta så bra. <3


(Bilden är med andra ord inte min så tar ingen som helst anspråk på den, men vet tyvärr inte vem som skrivit den från första början....hittade den själv på någon fibromyalgigrupp-sida på facebook där folk allmänt hade delat den). 

Av Sabina H.Lindquist - 29 januari 2016 11:30

Ligger i sängen och försöker mentalt och fysisk förbereda mig på att stiga upp....gå på mina helvetiska onda fötter (typiskt fibban) och försöka komma igång med dagen. 

Tänker på att jag är så glad över att jag kunde njuta av gårdagen till fullo och bara köra järnet med allt jag ville åta mig att göra. Det är så skönt när dem dagarna kommer, men sorgligt nog alltför sällan....jag får typ en sådan här dag max 1 gång i månaden vid skovperioder och lite fler när skoven lugnar sig. 

Vid lugna skov så kan jag träna mer, orka mer och allmänt känna mig lyckligare med tillvaron.....men i andra fall så är det väldigt lätt att trilla dit och känna sig bitter och snuvad på självaste livet. Blir så arg på folk som skall komma och tro att de har något slags bot och att just deras sätt är det enda så funkar. "Gör du si eller så kommer du se att du mår bättre"...*suck* alltså! "Du måste träna Sabina!"...och så vidare....fuck off säger jag bara...folk ska bara veta hur djävla olidligt det är att träna när det värker som fan i muskler och leder...samt att under skov bli svinsjuk efter alltför mycket fysisk aktivitet. Det går bara inte och jag blir så förbannad på folk som inte kan förstå det. 

Ja träning är bra, men man måste anpassa den till dem tillfällen man känner sig tillräckligt pigg och smärtfri för att kunna klara av det. Att hela tiden köra på genom smärtan....kan faktiskt tro eller ej...leda till mer smärta. Så blir det för mig och nej jag blir inte alltid bättre av att röra på mig. Det varierar.

Men kom liksom inte och tro att "du"/"ni" har liksom svaret på gåtan just för mig. Jag märker vad som funkar eller ej just specifikt för mig. Det är ingen idé att andra ska hålla på och ifrågasätta sådant. 

Sedan en annan grej...det finns studier på att alltför mycket fysisk aktivitet är inte bra när man har fibromyalgi. Så skaffa kunskap kring sjukdomen och döm inte ut folk bara för att de inte följer en särskild mall för att kunna bli "bättre". För vi försöker redan...24/h..7 dagar i veckan...alltid. Vi som lider av kroniska sjukdomar är varken lata , letar efter bekräftelse hos andra eller för övrigt vill att folk ska tycka synd om oss. Vi vill må bra...såklart! Men tro mig vi klarar oss bättre om vi hade fått slippa allas moralpredikningar kring huruvida vi skall sköta vår hälsa. Vi är våra egna experter på vår egen hälsa! Normer bör inte forma den! Däremot vill vi mer än gärna ha stöd och pepp på vägen (särskilt vid våra mörkare dagar), inget konstigt med för vi alla är väl människor? Vi alla har väl rätt att få känna stöd och tröst när vi verkligen behöver det?! 

Samhället och världen bör ta sig en extra fundering på vad definitionen av humanitet egentligen betyder och skippa alla djävla normer...sluta vara så pretantiösa, trångsynta och nervärderande. Det är så smaklöst!

Av Sabina H.Lindquist - 28 januari 2016 11:44

Igår hade jag en sån där dag att allting jag tar mig för går i tusen ggr snigeltakt.....att kliva upp ur sängen, göra sig i ordning och faktiskt orka ta sig ut en sväng på en shoppingrunda. 

Kände hur jag blev kallsvettig för det minsta....och inte heller blev det bättre av att åka till stor gallerian för att shoppa (vissa saker var ett måste att införskaffa så jag hade inte så stort val där). 

Riktigt stor ångest att vara omkring alla människor....och försökte hålla mig nära väggarna och anstränga mig för att agera "vanligt". 

Så fy fan för att ha gått in i väggen och så den djävla fibromyalgin på det.....spyr på skiten ibland. 


Idag känner mig lite bättre inombords, även om "fibban" är sådär och det är för väl det då vi måste åka och handla mat. Bra väder är det också...ligger i sängen och bara njuter av att titta ut på den ljusblåa himlen med sina dunbollar till moln och så solljuset som lyser upp fastigheterna i näromliggande område. Så vackert!


Små steg i taget hörrni <3


Presentation


Jag är en 28-årig, snart skild kvinna som så många andra människor dagligen försöker att leva ett någorlunda fullgott liv trots dem kroniska sjukdomar som präglar det.
Det här helt enkelt vägen till mitt liv!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Copyright by Sabina

Alla dem bilder utan någon specifik angiven referens är mina egna. 

Övriga hänvisas alltid till källa. Om ni vill dela någon av mina bilder måste ni hänvisa till min bloggadress. 

chronicwarrior.bloggplatsen.se 

Lämna gärna ett meddelande :)

Senaste inläggen

Följ bloggen

Följ CHRONICWARRIOR med Blogkeen
Följ CHRONICWARRIOR med Bloglovin'

Sök i bloggen

Arkiv

Kategorier

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se