Ligger i sängen och försöker mentalt och fysisk förbereda mig på att stiga upp....gå på mina helvetiska onda fötter (typiskt fibban) och försöka komma igång med dagen. 

Tänker på att jag är så glad över att jag kunde njuta av gårdagen till fullo och bara köra järnet med allt jag ville åta mig att göra. Det är så skönt när dem dagarna kommer, men sorgligt nog alltför sällan....jag får typ en sådan här dag max 1 gång i månaden vid skovperioder och lite fler när skoven lugnar sig. 

Vid lugna skov så kan jag träna mer, orka mer och allmänt känna mig lyckligare med tillvaron.....men i andra fall så är det väldigt lätt att trilla dit och känna sig bitter och snuvad på självaste livet. Blir så arg på folk som skall komma och tro att de har något slags bot och att just deras sätt är det enda så funkar. "Gör du si eller så kommer du se att du mår bättre"...*suck* alltså! "Du måste träna Sabina!"...och så vidare....fuck off säger jag bara...folk ska bara veta hur djävla olidligt det är att träna när det värker som fan i muskler och leder...samt att under skov bli svinsjuk efter alltför mycket fysisk aktivitet. Det går bara inte och jag blir så förbannad på folk som inte kan förstå det. 

Ja träning är bra, men man måste anpassa den till dem tillfällen man känner sig tillräckligt pigg och smärtfri för att kunna klara av det. Att hela tiden köra på genom smärtan....kan faktiskt tro eller ej...leda till mer smärta. Så blir det för mig och nej jag blir inte alltid bättre av att röra på mig. Det varierar.

Men kom liksom inte och tro att "du"/"ni" har liksom svaret på gåtan just för mig. Jag märker vad som funkar eller ej just specifikt för mig. Det är ingen idé att andra ska hålla på och ifrågasätta sådant. 

Sedan en annan grej...det finns studier på att alltför mycket fysisk aktivitet är inte bra när man har fibromyalgi. Så skaffa kunskap kring sjukdomen och döm inte ut folk bara för att de inte följer en särskild mall för att kunna bli "bättre". För vi försöker redan...24/h..7 dagar i veckan...alltid. Vi som lider av kroniska sjukdomar är varken lata , letar efter bekräftelse hos andra eller för övrigt vill att folk ska tycka synd om oss. Vi vill må bra...såklart! Men tro mig vi klarar oss bättre om vi hade fått slippa allas moralpredikningar kring huruvida vi skall sköta vår hälsa. Vi är våra egna experter på vår egen hälsa! Normer bör inte forma den! Däremot vill vi mer än gärna ha stöd och pepp på vägen (särskilt vid våra mörkare dagar), inget konstigt med för vi alla är väl människor? Vi alla har väl rätt att få känna stöd och tröst när vi verkligen behöver det?! 

Samhället och världen bör ta sig en extra fundering på vad definitionen av humanitet egentligen betyder och skippa alla djävla normer...sluta vara så pretantiösa, trångsynta och nervärderande. Det är så smaklöst!

 

Annie

29 januari 2016 12:44

Jag håller helt med dig, så sant!
Så tråkigt med såna människor :/
Jag lever också med värk o smärta, så förstår verkligen vad du menar.

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sabina H.Lindquist

31 januari 2016 11:39

Ja man känner sig så dumförklarad när folk hela tiden tydligen kommer med svaret på dem lösningar man själv har sökt efter hela tiden sedan man fick sina diagnoser. Tror de seriöst inte att man inte själv har valt att kämpa till tusen för att bli bättre liksom?! Det är så ironiskt så det är inte klokt!
Beklagar att du också får uppleva sådana människor och all den värk och smärta som du får dras med. Jag sänder styrkekramar till dig med.
Kram

 

Annie

31 januari 2016 14:04

Sv: Ja så är det verkligen! Och tack för omtanken<3

Jag kämpar nu för svar och en diagnos. Det är så frustrerande att gå omkring och ha värk, smärta men inte veta vad det är :/
Hur lång/kort tid tog det för dig att få din diagnos?

Kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Sabina H.Lindquist

1 februari 2016 19:28

Svar finns på din blogg :)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är ett bra tag sedan jag skrev här och mycket har hänt ända fram tills nu.    Jag har lyckats examinera mig som certifierad laserterapeut, trots alla "bumps in the road" som jag har upplevt under alla mina år som Chronicwarrior.  Jag har äv...

Nu har det sådär varit en lång tid med mycket hinder och motgångar och jag kände spontant för ett litet tag sen att jag behövde unna mig något nytt så det blev ny hårfärg och så kicka igång min motivation för träning igen.....(är jäkligt tungt att mo...

Jag har inte bloggat på länge nu....och vet inte riktigt vart jag ska börja. Så många saker har hänt....så många motgångar att jag knappt vet varken ut eller in längre.   Först och främst dog min farmor 2016-03-08, hon blev nästan 96 år förviss...

Riktigt illa skov-dag idag.....men kände ändå att jag ville låta mina djävulska onda händer och fingrar få jobba av sig lite på bloggen.    Det slog mig för att tag sedan vad jag har förändrat mig i utseende, tänk och sätt att agera utifrån situa...

När jag brukar ha en riktig "skitdag" rent ut sagt brukar mitt hjärta lättas av att jag får pyssla om mig själv lite extra....bli lite mer fåfäng än vad jag brukar vara och bara tänka på mig själv ett tag.  Så igår var en sådan dag och då var min m...