Ligger i sängen och försöker mentalt och fysisk förbereda mig på att stiga upp....gå på mina helvetiska onda fötter (typiskt fibban) och försöka komma igång med dagen. 

Tänker på att jag är så glad över att jag kunde njuta av gårdagen till fullo och bara köra järnet med allt jag ville åta mig att göra. Det är så skönt när dem dagarna kommer, men sorgligt nog alltför sällan....jag får typ en sådan här dag max 1 gång i månaden vid skovperioder och lite fler när skoven lugnar sig. 

Vid lugna skov så kan jag träna mer, orka mer och allmänt känna mig lyckligare med tillvaron.....men i andra fall så är det väldigt lätt att trilla dit och känna sig bitter och snuvad på självaste livet. Blir så arg på folk som skall komma och tro att de har något slags bot och att just deras sätt är det enda så funkar. "Gör du si eller så kommer du se att du mår bättre"...*suck* alltså! "Du måste träna Sabina!"...och så vidare....fuck off säger jag bara...folk ska bara veta hur djävla olidligt det är att träna när det värker som fan i muskler och leder...samt att under skov bli svinsjuk efter alltför mycket fysisk aktivitet. Det går bara inte och jag blir så förbannad på folk som inte kan förstå det. 

Ja träning är bra, men man måste anpassa den till dem tillfällen man känner sig tillräckligt pigg och smärtfri för att kunna klara av det. Att hela tiden köra på genom smärtan....kan faktiskt tro eller ej...leda till mer smärta. Så blir det för mig och nej jag blir inte alltid bättre av att röra på mig. Det varierar.

Men kom liksom inte och tro att "du"/"ni" har liksom svaret på gåtan just för mig. Jag märker vad som funkar eller ej just specifikt för mig. Det är ingen idé att andra ska hålla på och ifrågasätta sådant. 

Sedan en annan grej...det finns studier på att alltför mycket fysisk aktivitet är inte bra när man har fibromyalgi. Så skaffa kunskap kring sjukdomen och döm inte ut folk bara för att de inte följer en särskild mall för att kunna bli "bättre". För vi försöker redan...24/h..7 dagar i veckan...alltid. Vi som lider av kroniska sjukdomar är varken lata , letar efter bekräftelse hos andra eller för övrigt vill att folk ska tycka synd om oss. Vi vill må bra...såklart! Men tro mig vi klarar oss bättre om vi hade fått slippa allas moralpredikningar kring huruvida vi skall sköta vår hälsa. Vi är våra egna experter på vår egen hälsa! Normer bör inte forma den! Däremot vill vi mer än gärna ha stöd och pepp på vägen (särskilt vid våra mörkare dagar), inget konstigt med för vi alla är väl människor? Vi alla har väl rätt att få känna stöd och tröst när vi verkligen behöver det?! 

Samhället och världen bör ta sig en extra fundering på vad definitionen av humanitet egentligen betyder och skippa alla djävla normer...sluta vara så pretantiösa, trångsynta och nervärderande. Det är så smaklöst!